Linus har akt ivag och jag sitter nu har och forsoker att vara pro-active och studera. Sitter for omvaxlings skull vid skrivbordet pa ovanvaningen. Ganska trevligt faktiskt. Har Linus dator igang med Kings of Convenience spelandes pa Spotify. Mrs S ligger brevid mig och gor vad hon kan for att peppa.

Dagen har inte varit sarskilt inspirerande. Vi var pa posten for femte veckan i rad och Linus bocker hade fortfarande inte anlandt vilket ledde till att han utvecklade tics. Sen har vi mest legat pa soffan och slappat hela dagen. Atit lite kottbullar. Kanner mig faktiskt rejalt uttrakad.

Vill att nagot skoj ska handa. Nagot spannande. Nagot utover det vanliga.

Meh.

Igar var jag och nagra vanner pa Volupte Lounge, en Cabaret restaurang vid Chancery Lane. Sjalva stallet kan jag rekommenera men kan inte rekommendera Cabaretn som vi sag; "Facebook Fables". Marklig pjas. Lite val pretantios kan jag nog tycka.

Men men, bortsatt fran den organiserade underhallningen sa var det en trevlig kvall. Bland annat sa vattnades det i munnen pa mig nar E-J bestallde in en ryggbiff. Jag har inte atit rott kott pa hur lange sen som helst och nu kanner jag riktigt hur jag langtar efter det. Tankte jag skulle steka kott (kan val inte vara sa svart?) tanda lite ljus och gora det allmant myspys till oss ikvall. Kanns som jag och Linus inte setts pa hela veckan. Nar jag inte varit upptagen med studier eller jobb har jag varit pa mote eller varit social. Darfor kanns det lite extra mysigt idag att ata middag med levande ljus och bara umgas. Utan TV, utan dator eller andra storningar.

... inte behova vakna med en baksmalla. Saker och ting hade sakert kants en hel del mycket kampigare da. Kanner ingen angest, skam eller skuld for nagot dumt man gjort dagen innan, valdigt lite som snurrar runder. Inga kanslor av social fobi eller paranoiditet. Helt fecking Underbart att slippa.

... att ha ett hem med tak och varme. Tank att sitta utomhus i ett horn i denna stormen. Fy.

... att ha mojlighet att plugga vad jag vill, var jag vill. Det ar ofta som jag glommer bort att det faktiskt finns en hel del manniskor som verkligen vill plugga en MSc/PhD men som inte har rad till det eller har stod a la CSN. Jag vet flera stycken fran min gamla klass som inte hade nagot val. Dem var tvungna att ga ut och jobba och spara ihop sa att dem overhuvudtaget skulle ha rad till kursavgifterna. Aven om CSN ibland verkligen suger pa service etc sa har vi svenskar verkligen det bra. Vi kan plugga var vi vill, nar vi vill, hur vi vill -  mer eller mindre. Det tycker jag ar ratt fantastiskt.

... att jag har lyckan att ha manniskor i min narhet som jag trivs med och verkligen bryr mig om. Manniskor som inspirerar och motiverar. Manniskor som jag nu kan finnas till for, till 100 %.  Tidigare var det langt ifran sa.

... att jag sakta men sakert borjar se den ljusa sidan av livet igen. Detta tack vare talmodiga, empatiska manniskor i min narhet som visar mig vagen. Det finns egentligen ingen som leder, utan bara en massa medvetna och omedvetna kallor som perkar mot vilken stig som visat sig vara minst destruktiv for dem.

... att jag da, for flera manader sedan, bestamde mig for att det fick racka. Nagot inom mig sade stopp. Och jag bestamde mig att forandra. Jag orkade inte hora alla inre tankar saga elaka saker om mig sjalv. Jag orkade inte langre vara radd. Jag ville inte langre leva mitt liv sa smalt med angest, skam och skuld som enda sallskap. Och forandring det blev.  


Jag onskar er mod och styrka att ta era egna steg.

Pa sondag ska vi pa svensk julmarknad i Svenska kyrkan inne i centrum. Jag satt och tittade pa nagra bilder precis och fick en sandar myskansla. Jag langtar sa efter att sta framfor spisen och koka knack med rott forklade. Helst under ljuset av en osmaklig men ack sa mysig orange julstjarna i fonstret gjord av papp. En sandar med sma vita stjarnor pa skrikande orange bakgrund. Jag langtar efter att sitta vid koksbordet och klippa och klistra med julkort och sprida ut alla ateralijer over hela lagenheten. Jag langtar efter att baka lussekatter och ata dem varma direkt nar dem kommer ut fran ugnen. Jag langtar efter att kanna gemensamheten med vara familjer hemma i Sverige nar man sitter runt julbordet. Jag langtar efter att kramas med mitt brorsbarn som jag inte sett pa snart ett helt ar. Jag langtar till att packa in julklappar i vackra packet och fila pa rim...

Ah, harligt! Men innan dess har jag saker att uppleva och njuta av; besok fran Sverige nasta vecka igen tex. Snart ska jag ivag till biblioteket och plugga. Mitt koksbord kanns inte motiverande idag. Och definitivt inte skrivbordet. Fast det har det nog aldrig gjort. Ska forsoka att hitta koncentrationen nagonstans inne bland dammiga bocker.

Hoppas ni ocksa far en harlig dag alla fina manniskor!


  

Visste kanns det som dar finns lite mer karlek i varlden idag? Jag tycker nog det. 

Mrs S vackte mig snallt imorse exakt klockan 07:03. Detta genom att sta och stampa pa min bringa, spinna i mitt ora, och tassa i mitt ansikte. Detta for att beratta pa sitt eget lilla spark - 'GE MIG MAAAAT'!!! Jag kastade ivag henne till Linus som gick upp nagon timme senare och gjorde frukost och lagade kaffe till oss.

Idag blir en harlig dag. Solen skiner. Himeln ar vackert bla och det ar 10 grader ute. Om en stund ar det kostymjakt som galler. Linus har blivit medbjuden till nagonsorts charity-gala grej och insag da att han behovde en kostym. Jag far inte folja med pa galan. Det var bara han och tre av hans chefer som hade fatt biljetter. Detta till min stora besvikelse da jag blir ganska enkelt starstrucked. Oh well. Det kommer fler tillfallen. Efter kostymjakten ar jag inbjuden till FinaStina pa teaparty och njuta av massa tjejsnack etc. Och slutligen vid 6-tiden ska jag ivag pa ett mote.

Kanner mig fri som en fagel idag. Underbart.

Ugh! Jag gick upp tidigt idag, 8:45. Inte helt vanligt for mig. Och sarskilt inte nar jag inte somnade forrans vid 03 i natt. Men kanner att jag behover vanda tillbaka dygnet igen sa jag kan aterfa min normala dygnsrytm.

Mina planer for idag;
- Gora fardigt del I av min kommande uppsats pa nagot cafe nagonstans
Jag har antligen skrivit upp sma mal till uppsatsen istallet for att titta pa den, pusta och lagga den at sidan for att den kanns overwhelming. Dessutom kanner jag att jag behover lite miljoombyte for just nu ar jag grymt trott pa koksbordet.
- Avsluta en jobbansokan
Bara att fortsatta hunting och ha lite hopp och tro
- Mote kl 13 i Putney
Upptackte precis att det inte tar meran 5-10 minuter dit fran Richmond!
- Dammsuga
Japp, det behovs det med.

 126, eller mer

För medlemskap i Mensa krävs en IQ på 131 eller mer, vilket uppnås av 2% av befolkningen, alltså 98:e percentilen.

Du har goda chanser att kvalificera dig för medlemskap i Mensa. Anmäl dig gärna till vårt antagningstest så får du veta säkert!

Grattis! Det här är det högsta resultat som går att uppnå på provtestet.

Endast 4% av befolkningen har en IQ på 126 eller mer.

Laste idag om en sangerska; Melissa Horn. Hennes musik paminde mig om Kristoffer Astrom, en kar artist som jag haller varmt om hjartat. Hans musik gick namnligen varm i CD-spelarn nar jag och Linus borjade traffas for drygt 6 ar sedan. Precis den tiden da man seglade runder pa sma rosa moln och allting var helt underbart perfekt. Tiden da man inte ville promernera med benen, utan helst ville hjula fram och gora frivolter mest hela tiden.

Jag gor kanske inte en frivolt varje gang Linus kommer upp i mitt huvud men det hander fortfarande ganska ofta att jag blir varm i hjartat och kanner den dar nyforalskade kanslan i magen. Var karlek kanns magisk pa nagot vis och jag kanner mig ofta enormt tacksam over att fa dela mitt liv med honom. Inte en dag passerar utan att vi visar var uppskattning med bade ord och handlingar. Till exempel, harom kvallen tittade han mig djupt in i ogonen nar vi hade gatt och lagt oss och sade lent; vi ar verkligen perfekta for varandra, visst ar vi?

Och det kanns verkligen sa. Valdigt narma perfektion.





(Att jag tidigare samma kvall kastade en pase smutstvatt pa honom och grymtade att han fan borde lara sig att tvatta nagongang glommer vi.)

Idag vaknade jag av ett harligt purr precis brevid mitt ora. Mrs S hade vaknat. Hon borjade stryka sig lite mot huvudkudden. Det var dags att ga upp. Jag kliade henne lite pa magen och hon strackte pa sig pa ett sadant satt som bara katter kan. Jag gick upp och bort till koket och gjorde min vanliga rutin. Pa med kaffe, ut med skalen, ner med flingor och en raka till Mrs S.

Svarmor ringer och vi sitter och pratar en lang stund. Hon tackade for nagra kort jag hade skickat. Springandes over parkettgolvet kommer Mrs S och lamnar en sminkborste till mig. Jag tar den ifran henne och lagger den pa bordet. Telefonsamtalet avslutas och jag fyller upp min mugg med kaffe. Nar jag lutat mig tillbaka i soffan ringer telefonen igen. Mamma informerade mig om att det fanns en vaccinspruta reserverad i Sverige till mig. Ville jag komma hem? Skulle flyg bokas? 

Nej, tack.

Annu en sminkborste har hittats. Med hakan upp och rak i ryggen levereras den stolt pa mitt kna. Lite mer forsiktigt denna gangen. Hennes ogon sager att jag inte ska ta den ifran henne men att jag daremot garna far saga att hon ar duktig.

 Jag klappar henne lite under hakan. Avslutar samtalet och bestammer mig nagonstans for att - idag! Idag ska bli en bra dag. Det ska pluggas och det ska skrivas. Middag ska ocksa lagas. Dammsugning och jobbsokande star med nagonstans. Samtal ska ringas som skjutits upp och naglar ska malas. Maraton ska lopas och miljoner ska vinnas.

Jag skrattar at mig sjalv medans jag fortsatter klappa henne vid orat denna gangen.
Allt eller inget.
Inget eller allt.

Ibland kan jag kanna mig som ett litet radjur pa is. En bambi helt enkelt. Det har nu gatt drygt tre manader sedan jag drack senast. Det ar en lang tid for mig. Jag drack inte varje dag. Jag drack inte heller pa morgonen.

Men inte heller langt darifran.

Jag jag drack for att forandra min sinnesstammning. Jag drack for att sluta kanna. For att kanna. For att andas. For att umgas. For att ata. For att slappna av. For att piggna till. Sag en anledning och jag hade den. Med mitt da sjuka beteende kommer ocksa en tid av aterhamtning. Jag maste nu lara mig att processessera kanslor pa ett halsosamt satt. Jag maste lara mig att hantera verkligheten for vad den ar.
Jag lar mig mycket. Men det tar pa mina krafter.

Enkla saker som att ga for en fika med en van kan fa mig att sova i 14 timmar i strack. Att stanna pa alla lektionerna i skolan och inte ga hem efter halften ar ibland en kamp. Att ga och handla mat. Halla lagenheten ren. Tvatta nar det behovs. Ata vid bestamda tider...
Ibland kanner jag for att dra tacket over huvudet och stanna i sangen. Och ibland gor jag det, men oftast inte. Det ar sa annorlunda for mig att inte kunna dranka en obekvam kansla med alkohol. Och det tar sin tid att ta dem dar stegen pa isen.

Men jag gor det.


For jag vill inte ga tillbaka. Aldrig. Nagonsin.